Hej, länge sedan vi sågs. Länge sedan jag kom med förslag att hitta på något att göra med mina vänner. Men ser det ut som att kvinnan på dessa bilder har kommit ut ur sängen? Svaret är nej. Det har hänt något med mig, ja. Jag orkar inte, det är det som har hänt. Linus frågar när senast jag umgicks med en vän, jag svarar inte på den frågan, för jag kommer ej ihåg. Var det nyår? Nej, det var väl för två veckor sedan? Nej det var ju förra helgen då vi var full. Det var kul, men det räknas kanske inte in i att umgås.

Jag bor ju med en vän, är inte det att umgås? Måste jag umgås?! Jag får ingen luft när jag är i ett sällskap med fler än fyra personer. Det går inte, jag vill vara själv, helst.

 

Helst vill jag ligga i Linus famn, varje dag. Men gör jag det så säger mina andra vänner att jag tillbringar för mycket tid med min pojkvän, och att jag inte kan göra något utan honom. Förneka det inte, för ni säger så helatiden bakom deras ryggar, jag med för den delen. Men det är rätt självklart att en vill vara med personen som gör det lättare att andas bara genom att personen är i samma rum. Linus. 

 

Jag är trött. Inse att livet inte är så jäkla enkelt. Det som är lätt för dig att säga är inte så jävla lätt för andra. 

Här sätter jag punkt, och hoppas på inte allt för stor rabalder pga detta inlägg.